Poem: Höstens suckar

Hösten drar djupa suckar över Terese som
tröttnade på sällskapsspel med familjen och
nu dricker häxblandningar på förfester innan
hon drar vidare till barer där
klänningen plötsligt känns kort då
pojken blir lite för snäll och
inte är särskilt gullig längre.
Hon vill kanske hem igen.

Nicklas som var mobbad får
himlen att gråta när
han tar ut sin frustration på
ungar som är fem år yngre och
dövar sin smärta genom
att föra över den på andra.
Slag efter slag efter slag
– men ångesten bara växer.

Sandra ville bli sedd så
hon ristade in ”hjälp” på armarna men
folk tittade bort medan
de hoppades att det skulle självläka
– resultatet blev tvärtom.
Nu har hon bestämt sig att
ta fler tabletter än nödvändigt för
ingen bryr sig ju ändå och
ikväll blåser det upp till storm.


Don't have much to say about this one.
Time: 45 minutes to write and perhaps half an hour to re-write.